Du känner säkert till Robert Lux – killen i pilotbrillor som skriver dagbok i Poker Magazine. Men visste du att han har en outgiven bok om blackjack hemma i byrålådan, vilka viner han tycker är bäst och att han anser att många pokerspelare skulle klara sig bättre vid en enarmad bandit? Vi har fått chansen att tala med denne självutnämnde dödare.
Robert Dödarn Lux
Hej Robert, eller Dödarn, varför tog du namnet Dödarn förresten?
Sedan mina pokertiders begynnelse har jag alltid trott på den psykologiska påverkan av ett alias. Mitt första nick var ”Nikolaj”. Syftet var att motståndarnas tankar skulle förnimma något horfullt, exempelvis en rysk maffiaperson och få dem ur deras bekvämlighetszon, om så på ett omedvetet plan. Principen med DÖDARN var densamma. Den enda skillnaden var att jag valde att ha det skrivet med versaler, eftersom detta läses som ett skrik. Alla reaktioner som mitt alias kan frambringa som försämrar och stör motspelarnas spel, eller som de stör sig på, är till min fördel. När jag väljer nya alias idag har jag dock inte samma resonemang som ovan. Jag var blott 19 år gammal när jag valde DÖDARN-nicket, men det är ändå ett nick jag är stolt över och det har blivit en del av mig.
De flesta känner till dig som pokerspelaren i som berättar om sin vardag i Poker Magazine. Är du kändis idag?
Kändis är väl att ta i, men det är det nog en del inom pokersverige som känner till, om inte mig så mitt alias, DÖDARN. Detta av den enkla anledningen att Poker Magazine är Sveriges största och mest lästa pokertidning. Men visst är det alltid kul när folk ger mig deras erkännande, men det sker nästan uteslutande vid liveturneringar.
din dagbok händer det att du delar ut kängor till pokersajter och hur riggade de är. Handen på hjärtat, hur mycket ”rigg” tror du existerar i pokerrum på nätet?
Jag har sett tillräckligt mycket sinnessjuka saker för att vara övertygad om att allt inte står rätt till, sen om det är rigg eller rena buggar i slumpgeneratorerna är en annan fråga. Det senaste året har varit någonting i hästvägar och jag är mörkrädd på riktigt. Ett fenomen jag förundrats över i åratal och som för mig är bevis nog är riggen inom fem- och sexmanna sit and gos, där shortstackade vid vissa tillfällen ryker som flugor. Jag har varit med om det oräkneliga gånger, både på rätt sida samt fel sida om ”riggen”.
Förra veckan spelade jag en sit and go. Pengarna åkte in före floppen, hans låga pocket mot min 8-9. Han, shortstacken, floppar set och det krävs en runnerrunner-hålstege för mig för att vinna. Jag satt hellugn hemma i soffan, för jag visste hela tiden att jag skulle vinna. Det var liksom aldrig ett uns av tvivel. Turn och river kom med de perfekta vinstkorten. Det är alltid samma sak. Jag vet inte hur många söndagsturneringar jag åkt ut ur när pengarna åkt in före floppen och jag matematiskt sett varit grov favorit, men där frågan aldrig var om jag skulle vinna, utan hur de skulle lyckas dra ut. Jag litar betydligt mer på min intuition och egna upplevelser än någon förprogrammerad ”slumpgenerator”. För övrigt har jag många yrkesspelande vänner som, liksom jag själv, varit stabila i många år men helt plötsligt pissar ut pengar i det blå och inte får vinna en han
Hur riggade är nätkasinon då?
Eftersom jag personligen inte spelar på nätkasinon anser jag mig vara för dåligt insatt i huruvida de är riggade eller inte. Det enda jag vet är att det finns tusentals, om inte tiotusentals, olika nätkasinon där ute och det kräver ingen djupare efterforskning för att veta att många av dem inte är jätteseriösa. Så att fusk på nätkasinon kan existera råder det definitivt en sannolikhet om. Det är därför viktigt att endast spela på etablerade och större sajter, exempelvis de som inte bara har kasino, utan även sportsbetting och poker. De stora och etablerade onlinekasinona behöver inte fuska, för de kommer att vinna oavsett i det långa loppet och har finansiell möjlighet att ta stora förluster. Små och mindre etablerade/kända kasinon som vill dryga ut månadsintäkterna är mer sannolika att fiffla med inställningarna, eftersom de sällan har råd att förlora. En typisk varningssignal för oseriösa nätkasinon är att de inte har någon kontaktinformation eller support, eller att mailen ”bouncar” eller att man inte får svar när man skriver (vilket innebär att de har en mail för syns skull, men ingen support).
Apropå kasinon, du har tidigare skrivit om kasinospel för en kasinoportal på nätet. Är det fortfarande ett intresse?
Det var just kasinospel, då främst blackjack, som lade grunden för min spelkarriär. Därmed kommer kasinospel samt kasinokunskap i allmänhet alltid att ligga mig nära om hjärtat. Kasinosajten som jag skrev för kom jag sedan själv att äga under några års tid, men sålde den därefter då pokern tog allt mer tid. Min pokermotivation sviktar och jag börjar återigen få tillbaka passionen och intresset för onlinekasinon. Detta i samband med den ”affiliate”-verksamhet jag håller på att dra igång.
Huset har en inbyggd fördel i kasinospel som är svår att komma runt, medan man i poker kan vara en vinnande spelare i det långa loppet. Men (försvinnande) få av dem som sätter in pengar på ett pokerkonto har styrkan/ambitionen att vinna i längden. Många av de du möter vid pokerborden – och som i förlängningen betalar ditt kebabkonto – skulle kanske klara sig bättre vid en slotsmaskin. Vad tror du?
Här kommer vi in på matematik och statistik. Med lite siffror är det ganska lätt att räkna ut hur många som klarar sig längre vid en bandit än vid pokerbordet. Min spontana teori är att skrämmande många pokerspelares pengar skulle vara längre vid just en enarmad bandit än spelandes poker. Även om deras procentuella underläge vore detsamma spelar tiltfaktorn en alltför stor roll. När väl tilten sätter in läcker många spelare bokstavligen pengar som såll! Ser man till banditerna är det inte lika lätt att tilta där. Givetvis kan man spela för tio eller hundra gånger så höga insatser även här, men oddsen förblir ändå desamma. Blackjack är det enda kasinospel som det egentligen går att tilta på, i den bemärkelsen att man försämrar sina egna odds, eftersom det är ett spelarbeslutsbaserat spel. Tiltande pokerspelare har en tendens att bluffa väldigt, väldigt många händer.
Hur många kebaber har du klämt den här veckan?
Hmm… två tror jag. Jag har haft en längre period av torka just på kebabfronten och besudlat min kropp med mycket italiensk mat och godis istället, så kalorimässigt har det väl gått på jämt ut. Men de senaste två-tre veckorna har jag åter funnit kärleken till kebaben. Kanske, men bara kanske, väcks samma passionerade låga till liv inom pokern igen någon gång. För övrigt har jag under de senaste åren klämt i mig dryga 500 kebaber (mestadels rullar). Så om ”Stora Kebabpriset” någon gång instiftas tar jag det som en personlig förolämpning om jag åtminstone inte nomineras.
Om du inte skulle syssla med spel, vad skulle du göra då?
Jag har under ett halvår arbetat med ett nytt projekt gällande onlinekasino-affiliate som jag hoppas kunna kunna bli mitt kommande heltidsprojekt. En stor, ny idé med en rejäl genomslagskraft hoppas jag kunna bli revolutionerande världen över. Tid och arbete får avslöja om jag har rätt.
I övrigt har jag olika planer för mitt liv beroende på hur det artar sig de kommande åren. Jag har gjort två högriskinvesteringar, varav den ena är på god väg mot framgång och den andra ännu är i babystadiet. Blir jag äckligt rik kommer min tid spenderas aktivt med att få beloppet att fortsätta växa. Mycket vill ha mer. Samtidigt skulle jag resa världen runt, skriva böcker och starta en juicekedja landet över (jag har bemästrat den ädla konsten att göra himmelsk äppeljuice på gröna äpplen och dricker det personligen flera gånger i veckan). Mums! Skulle varken pokern, mitt nya affiliateprojekt eller någon av ess i rockärmen (mina galna investeringar) ge några framgångar kommer jag söka till universitetet och påbörja någon lång, tung utbildning. Jag tog studenten med 20,0, så hela min släkt skulle nog dra en lättnadens suck om valde att utnyttja min säkra framtidsbiljett.
Å andra sidan har de vant sig vid mitt pokerslackerliv, sovandes till tidig eftermiddag och görandes få vettiga knop. Till min stora glädje både accepterar och respekterar de min livsstil och mina val. Jag tror att jag via pokern bevisat för dem att jag lever ett lyckligt liv, samt att jag kan ta mig långt inom de gebit som intresserar mig. Men, liksom i ett förhållande, gäller det att kunna hålla lågan vid liv och det är just denna låga, som en gång i tiden var en stor flamma, min älskarinna, som nu slocknat och är så gott som obefintlig. Lyckligtvis har jag alltid en massa planer i reserv.
Funderar du någon gång på spelbranschen i stort och var dina vinstpengar kommer ifrån? Finns det några etiska dubier även för den som är framgångsrik?
Givetvis kommer poker och all annan form av gambling med en rejäl dust moraliska betänkligheter. Majoriteten som spelar är myndiga individer och ansvarar själva för sina ekonomiska tillgångar. Tar inte jag deras pengar så gör någon annan det. Det må låta hårt, men det är djungelns lag som råder. Vad gäller spelberoende personer är det omöjligt att, bakom en datorskärm, veta vilka som är nöjesspelare och vilka som är patologiska spelare, därför behandlar jag alla som en och samma enhet. I övrigt har jag inga problem med att vinna andras hårt förvärvade slantar. Tvärtom så jag njuter av det. Kanske är det reptilhjärnan som sätter in, fullkomligt obefogad att känna empati. Bara för att jag är en vinnande spelare betyder det inte att jag vinner alltid. Liksom alla andra pokerspelare har även jag regelbundna och dåliga perioder. Jag tvivlar på att det är särskilt många som mår dåligt av eller har ångest över att plocka mig på mina stackars dinarer, men det bjuder jag på.
Hur hanterar du tunga spelperioder? Är det möjligt att koppla bort spelet när du lever ditt ”vanliga liv”?
För att bli framgångsrik krävs, enligt min uppfattning, att man kan koppla bort såväl stora vinstperioder som tunga förlustperioder. Det är ett känt faktum att spelare får en sjuk inställning till pengar. Men, det är just det som krävs. Pengar är ett verktyg för att komma åt ännu mer pengar. Det är först när de tas ut till bankkontot som de får ett faktiskt värde. En tusenlapp i handen är värd tio gånger mer än en tusenlapp på ett spelkonto.
Att inte kunna koppla bort dåliga perioder är inte hälsosamt. Pokern är stressig nog som det är, och liksom vilket annat arbete som helst vill man inte ”ta med sig jobbet hem”. Väl sittandes vid spelborden är jag väldigt inlevelsefull, skriker och svär vid nedgång. Men när jag väl stängt ner pokerklienterna kan jag pusta ut och lägga det åt sidan. Givetvis kan jag muttra och sura i några timmar om jag haft en riktigt tung och ful dag, men för samma summa hade många medelsvenssons satt sig i bilen med en banan i avgasröret.
Åter till kasinospel. Finns det något sätt, enligt dig, som man kan vinna i kasinospel – räkna kort i blackjack osv. Är detta något du har sysslat med?
Det finns flera spel som är besegerbara. Blackjack är den mest erkända där spelaren via kortärkning, djupt teoretiskt och praktiskt kunnande och stenhård disciplin kan gå vinnande ur i längden. Men det finns fler spel som går att slå. I baccarat (punto banco) går det, via svåra korträkningssystem att erhålla ett försumbart övertag, men ändock ett övertag (ungefär i storleken på 0,0008%, ge eller ta en nolla eller två). Banditer med progressiva jackpottar ger även de ett matematiskt övertag vid olika tillfällen. Dessa varierar beroende på maskinens utbetalningar och får helt enkelt räknas ut situation för situation.
Personligen har jag spelat en del blackjack, men det kräver enorm träning och förberedelse för att kunna spela perfekt och disciplinerat under de stökiga och flimriga förhållanden som råder inne på ett kasino. Inom just blackjack anser jag mig vara 99 % teoretiker och 1 % spelare.
En hel del pokerspelare har en böjelse för att stanna till vid craps- eller blackjackborden. Varför tror du att de är villiga att delta i spel med ”negative expectation”?
Poker kräver ofta en hel del väntande för att få stapeln att växa, framförallt i cashgames eftersom blindsen förblir desamma. Spelar du craps eller blackjack är du alltid garanterad action, medan du i poker ofta vinner småpotter när ingen synar med eller du finner dig vikandes lankor efter lankor före floppen. Sen kan även den psykologiska böjelsen att besudla fru Fortuna och känna sig utvald vara en stor och bidragande faktor. Spel som craps och roulette är för många avkopplande gambling, eftersom man inte behöver tänka och fatta tunga beslut som i poker. Oddsen förblir alltid desamma i craps och roulette oavsett hur hårt man gnuggar geniknölarna och oavsett vilket hemsnickrat system man släpar med sig.
Många pokerspelare pysslar också med prop bets, är du en av dem?
Jag ägnar mig knappt åt vadslagningar överhuvudtaget, sjuka eller inte. De enda gånger jag gör det är när jag är väldigt säker på att vinna. Många anser att jag är tråkig som inte gamblar till höger och vänster. Men jag känner mig varken road eller bekväm med att göra det och kan anse att det är både vårdslöst och oprofessionellt. Vårdslöst i den bemärkelse att det är respektlöst att leka med stora summor pengar och kasta dem fram och tillbaka som om det vore en TV-guide och oprofessionellt eftersom det strider mot en av pokerns viktigaste grundpelare – att endast spela när man har ett övertag och att spela i syftet att vinna. Men vad folk gör med sina pengar är i slutändan upp till dem själva, men jag kan förstå att icke-spelande människor anser det vara stötande och omoget att slå vad om 20 000 kronor på huruvida servitrisen har silikon eller inte.
Det sägs att du har en opublicerad bok om blackjack i byrålådan. Vad hände med den?
När jag var 14 år gammal började jag att skriva på denna bok – ”Kung I Blackjack – Från Spelare Till Vinnare”. Det tog mig två år att skriva den och slutresultatet var 110 A4-sidor, Times New Roman, storlek 10. Längdmässigt kvalificerar den sig mer än väl för publicering. Jag skickade mitt manus till tre förlag, men fick nej av samtliga. De tackade för visat intresse men ansåg inte blackjack ligga i tiden. Åren gick och boken blev mer och mer ”out of date”. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig ge ut den i framtiden, men då krävs många månaders ”editering” och uppdatering.
Vad tror du att du gör om 3 år? Framtidsplaner?
Om tre år har jag kvar min paradlägenhet i Helsingborg, totalt fri från lån och bankskulder. Jag har även en lägenhet i Florens, min gamla hemstad, där jag bor under tidiga vårar och höst. Januari och februari spenderas på varierande men varma platser. Den arbetsföra tiden går åt till att knappa på mina bokidéer, jobba med affiliateprojektet och starta min kedja juicebarer. Bäst av allt är att mitt liv kommer att vara helt pokerfritt. Så fort jag har ekonomisk möjlighet kommer jag inte att spela en endaste hand till. Allt till punkt och pricka! Eller… eller så går allt åt pipan och jag finner mig själv på något dammigt universitetsbibliotek. Men inget ont om det, ett organiserat liv med massor med nya, härliga människor är ett fint liv det med.
Vad tror du att du gjort istället om du inte blivit kontaktad av Poker Magazine, skulle du ha börjat skriva någon annanstans?
Det var jag som kontaktade dem. Jag köpte första numret, plöjde igenom det och tänkte: ”grym tidning!”, slängde iväg ett mail till redaktionen och ett till Ken Lennaárd. Senare samma dag ringde en av ägarna upp och sa att jag kunde få skriva på prov i kommande nummer. Sagt och gjort verkade de nöjda med min invigningsartikel. Inför kommande nummer, nummer tre, ringde redaktionschefen mig och ”pitchade” en ny idé och vips var dagboken född. Jag föll direkt för idén och vid den tiden var jag helt ensam om att blogga. Hade jag aldrig fått möjligheten att skriva för dem hade mitt liv nog sett ut exakt som det gör idag, förutom att jag inte skriver någonting. Någon onlineblogg hade jag aldrig dragit igång. Det finns, enligt min mening, alltför många som anser sina liv vara så fantastiskt intressanta att de måste blogga om det. Blogghavet får mig att vilja kräkas!
Skulle ett 8-17 jobb vara något för dig?
8-17 känns väldigt avlägset med tanke på hur jag levt de senaste fem åren, men å andra sidan kan vad som helst hända (tar i trä).
Låt oss avsluta detta med några topp fem-listor.
Topp-5 svenska pokerspelare (cash game)
I denna lista utgår jag från de som är heta just nu, därför går de haltande gamla rävarna bort. ”Tankarna kring listan” följer efter varje enskild spelare.
- Jonas Danielsson, aka. Nebuchad. Otroligt svårspelad och har full kontroll.
- Robert Flink. Kanske lösaste spelaren i Sverige. Vinner och förlorar miljontals kronor per sittning. Oerhörd talang.
- Björn Isbergs elitshortstackade spel är en klass för sig. Han spelar någon form av Zen-poker, är fruktansvärt analytisk och spelar som en otiltbar robot.
- Smutsfall på SvS. Talangfull yngling som är både disciplinerad, väldigt aggressiv i sitt spel och tar kontrollen i potterna.
- Blom90? Känner varken till honom eller hans spelstil. Många menar på att han har rejäl röta, men kom igen, ingen vinner så mycket och så länge på ren flyt. Nån talang måste där finnas och hans resultat talar ett klart språk.
Topp-5 vinproducenter
- Le Pin, Pomerol
- Chateau Margeaux
- Chateau Cheval Blanc
- Côte-Rôtie, La Landonne
- Petrús, Pomerol
Tankar kring listan:
Le Pin, Pomerol, är en klar etta. Dyrt som pocker, men väl värt att prova en gång i livet. Cheval Blanc skiljer sig rejält från årgång till årgång. Drack en -85:a som inte var ok men inte någon manisk upplevelse. Däremot drack jag en -51:a som var som ett skutt på rosa moln. Côte-Rôtie:n var fin också. Drack en -79:a som var det vin som vann vin-VM för några år sedan (alla vin som provas är lagrade i ett visst antal år, därför var det 1979 års viner som gick av stapeln). Det smakade dammig vind. Bra skit! Petrús var fin med, men gravt överskattad och absolut inte prisvärd. Kanske kom jag över en dålig årgång (1986). Ser du en lökig amerikansk film eller serie och de börjar joddla om fina viner så är det just Petrús som tas upp tre gånger av fyra. Drack flaskan samtidigt som jag ”grindade”, vilket gjorde den till den i särklass dyraste flaskan jag någonsin druckit. Kalaset slutade på 83 500 kronor (3 500 för flaskan och 80 000 för pokersittningen. Må vi aldrig diskutera denna händelse igen!).
Topp-5 svenska pokerspelare (turneringar)
Här följer några som jag vet är duktiga och som ofta plöjer fältet väl i turneringssammanhang (icke rangordnade):
- William Thorsson
- Chris Björin
- Oskar Silow
- Jonas Molander
- Christer Johansson
Tankar kring listan:
Ska jag vara ärlig så ger jag ganska blanka ”#&# i turneringar. För mig är det som att jämföra schack med luffarschack – de är två helt olika spel med totalt olika tänk och strategier. Bara för att man kommer långt i en enskild turnering betyder det inte att man är en framgångsrik turneringsspelare. Hur duktig man är har bland annat att göra med hur ofta man kommer ITM respektive till finalbord i förhållande till antalet turneringar man spelat. Det finns ”elitspelare” som spelar varenda turnering men som endast tagit sig till ett enda finalbord. En tränad schimpans skulle klara av samma bedrift.
Topp-5 kasinon
- New York New York, Las Vegas
- Wynn, Las Vegas
- The Venetian, Las Vegas
- MGM, Las Vegas
- Cosmopol, Stockholm och Malmö
Tankar kring listan:
Av någon anledning gillar jag skarpt miljöerna och atmosfären på New York New York. Därför får den guld. Wynn är en klar två med mycket smakfull interiör, möbler, färgkombinationer och lyster. The Venetian är där jag bott vid de senaste två Vegas-besöken (totalt fem veckor). Det är ett förstklassigt hotell och kasino som ligger nära om hjärtat. MGM är pampigt! Cosmopol är bra, stiligt och välskött. Valen av lokaler beträffande Stockholm och Malmö gillar jag. Lokalen i Stockholm är stor och fräsch och mycket central, medan Malmö-kasinot är en gammal, fin, anrik byggnad.
Topp-5 TV-serier
- Family Guy
- Californication
- Seinfeld
- SImma lugnt, Larry
- The Simpsons & Prison Break
Tankar kring listan:
De behöver ingen närmare beskrivning. De är alla helt enkelt kung!